We do care about freedom and democracy!

I en ny amerikansk film av Todd Solondz säger en liten pojke som svikits av alla vuxna kring honom: ” I don´t care about freedom and democracy, I just want my daddy”. Pojken har sina skäl – men repliken speglar också vår tid där den mänskliga personen är under hot och som skydd drar sig in i den egna privatvärlden.

Precis som om det privata kunde frikopplas från kultur och samhällsliv som finns där ute. Detta gäller oss alla och det gäller studenter  -för många av dem riskerar livet att bestå av de egna studierna, vänner som liknar en själv, och så underhållning med resor och aktiviteter av många slag. Allvaret och frågorna som också finns där förmår inte alltid tränga upp till ytan.

I den katolska studentgruppen DOMINO i Lund vill vi skapa en plats där just allvar och frågor kan få rum. Till detta allvar hör att ingå i en gemenskap med relationer och utbyte. Inte en gemenskap i identitär självtillräcklighet, men med öppenhet mot alla som knackar på, katolik, protestant, agnostiker. Är det inte gemenskap som är Guds verk i Jesus Kristus? Nedanför korset står Maria och Johannes och Jesus ger dem åt varandra. Guds rike här och nu är gemenskap mellan människor och mellan människor och Gud.

Måltidens gemenskap - vi äter tillsammans ganska ofta. Några lagar mat och så bidrar vi tillsammans. Under måltiden blir det ett samtal. Kanske någon förberett en fråga. Ja, frågor. Studenternas frågor om livet och om tron. De bildar utgångspunkten för många kvällar, efter taizébönen eller mässan eller när vi vandrar tillsammans ute i naturen eller läser och kommenterar evangeliet tillsammans.

Idag är den stora majoriteten som kommer till oss utländska studenter. De kommer från hela världen och är ofta masters- eller forskarstudenter som stannar ett, två år. Under den tiden vill de också se Europa och göra allt möjligt. Mitt i detta kan vi vara en stillhetens ö,  en referenspunkt som pekar inåt-utåt, platsen för fördjupning, för innerlighet. Att gruppen möts i dominikanbrödernas kloster på Sandgatan 8 bidrar till detta. Studenterna välkomnas mitt i en annan gemenskap.

Och bönen! Den vårt främsta fokus. Att be utifrån sig själv, i tystnad, och med egna ord tillsammans med de andra. Bönen skall vara en naturlig sak när vi ses, vi tar upp den, var och en får leda, öva sig, säga några ord till evangeliet.

”I don´t car about freedom and democracy”, säger den lille killen i filmen. Det är ett ganska dramatiskt uttalande. Det är nog det motsatta vi prövar oss på i studentgruppen: att växa som människor som bryr sig om friheten och samhällets utveckling. Som väcks ur slummern och tar livet på allvar. Det tar sin grund i att våga vara tyst, våga tala sanningens ord och att söka förstå sig själv lite bättre, de egna motiven, mörkret och ljuset. Prästen och helgonet Jean-Marie Vianney formulerade en bön för varje morgon: ”Min Gud, sänd mig din Ande, som lär mig förstå vem jag är och vem du är”. Något av det är det som vi eftersöker tillsammans.

Det vore lätt för en studentgrupp att urarta till en ren fritidsverksamhet. Så roligt det är att träffa likasinnande och småprata över en kopp kaffe, eller göra en kul utflykt tillsammans! -Sånt ska vi också göra förstås. Men det andra, frågorna, lyssnandet, bönen skall ändå stå i centrum. Till sist vill jag också lyfta upp missionen som något centralt. En kristen grupp måste också rikta sig utåt, den kristne förkunna evangeliet. Inte då med argumentation och debatt, men främst i sitt hjärtas väsen, som en person på vägen mot omvandling till Kristus. Studenterna i Lund består av en kärna av kanske 15 personer som bor i stan ett längre tag. Vår uppgift är att ta emot och bereda plats för de studenter, främst utländska, som kommer hit på utbytesprogram. De som kommer hit och snart åker sin väg. Vi försöker också upprätthålla kontakt med grupper som arbetar vänskapligt med flyktingungdomar och med hemlösa. Alltid finns några studenter som är intresserade att fördjupa sin tro i vänskap de som är mest utsatta i samhället. 

Vi är en liten ständigt föränderlig och utbytt grupp som träffas. Men vi räknar inte huvuden, inte antal deltagare. Var och en som kommer räcker gott. Sprids något av evangeliets ljus så har det tendensen att växa i det fördolda, utan mycket uppmärksamhet eller buller. Om vi vågar hoppas.